HEJ!

Har läst här några gånger, men nu vågar jag mig på ett inlägg också: Måste ju gratulera Tette!! Vad roligt! Hoppas det går bra för er!

Jag har en son som föddes 06. När jag blev gravid hade jag varit diabetiker i ca. 1 år - precis som någon fler härinne. Det var lättare att sköta sig då än vad det är nu - min kropp har verkligen försämrats av graviditeten. Var i remission då, men den har helt försvunnit nu. Jag visste iofs att den nog skulle det, men trodde inte riktigt att det skulle bli så mycket svårare.

Nu planerar vi barn 2. Håller på att få till HbA1c och så är det ju egentligen bra om det ligger OK ett tag innan så kroppen är i harmoni också. Vi hoppas vi ska kunna försöka till våren/sommaren. Senaste HbA1c var på 7,4. Vi har sådan tur här att de har en snabb HbA1c-apparat så vi typ 1'or som går på lasarettet får svar inom 10 min. Så när helst vi känner oss redo kan jag bara ringa min diab-sköterska så tar vi ett test och så vet jag inom en kvart om vi får elelr inte får skaffa barn!

Appropå det här med TILLSTÅND om att skaffa barn vore det nog inte så dumt om alla var tvugna att verkligen tänka igenom allt. Jag försöker tänka att jag verkligen är uppkollad och att det är lyxigt hur mycekt resurser som läggs på att just JAG ska få ett friskt barn. Fast.. negativa dagar är man ju rätt nere över hur LÄTT alla andra har det. Särskilt om man hör kommentarer av folk på stan eller så som bara råkade bli med barn.

Hej!

Självklart ska du också få bli gravid! Det krävs hårt arbete och det verkar du vara van vid - så kämpa på!!! Du har inte så långt kvar!!!

Ja, HELST ska man förstås ta sig så lågt ner som möjligt, utan att man får en massa känningar. Men det måste ju också vara ett realistiskt mål. Mina läkare/sköterskor här säger att de ger klartecken när man ligger under 6 - för man vet ju sedan inte heller hur lång det tar innan man faktiskt blir gravid. HELST ska man förstås ha legat under 6 några månader innan, men man blir väldigt motiverad till ett bra socker när man är gravid så de flesta släpper inte iväg det när de väl fått till det. Däremot är det jobbigare för din egen kropp att omställningen inte riktigt "landat".

Ang. detta med jobb och stress:
Innan min förra graviditet tog jag faktiskt en månad tjänstledigt i samband med sommarsemestern. Ekonomiskt var det genomförbart, även om vi inte direkt levde lyxliv. Jag hade OK värden, och försökte bli med barn fr.o.m. april och tänkte att då kunde jag antingen sköta om min gravida kropp under ledigheten, eller se till att stressa av ordentligt! Jag blev inte alls gravid under våren/sommaren utan fick vänta ändå till november innan jag fick ett plus, men jag tycker ändå det var värt att vara ledig just för att få jobba bort all stress för en stund, få bättre motionsvanor, bättre matvanor och bara göra vad som föll oss in för stunden.

För att få bort stress/press denna gång ska jag gå ner i tid fr.o.m. mars så jag kan få lite sport- och påsklov och ha en del lediga dagar då jag och min son är hemma, går på badhuset/biblioteket eller gör "tänk-på-annat-saker" som tar bort stressen. Jag hoppas det ger resultat! I sommar ska jag också vara långledig - förlänga semestern med föräldraledighet för min son. På så sätt hoppas jag kunna gravid igen innan det gått alltför lång tid av hösten.

Jag tar nästa HbA1c på torsdag! Helst vill jag hamna under 7, så jag vet att det går åt rätt håll - då kan man ju börja förbereda sig på andra sätt inför graviditet; t.ex. ta folsyra. Det kan ju du med - gör du det? Känns lite mer "verkligt" när man får börja med sådana förberedelser - och det är motiverande!

Ett annat tips är att investera i ägglossningstest när det väl är dags att köra igång! När vi till slut testade visade det sig att min ägglossning låg flera dagar senare än "vanligt". Med nya bästa-chans-tidpunkter blev vi då gravida efter två månader.

Livet är tyvärr orättvist och många som har det lätt i vardagen har inte förstånd att uppskatta det. Man får själv försöka vara tacksam att man har en sjukdom där det faktiskt är möjligt att få barn och leva ett hyfsat bra och långt liv. Sedan vete förstås gudarna hur livet verkligen kommer te sig, men vi har i alla fall MÖJLIGHETEN.

Hej,

Min pojkvän och jag har beslutat oss för att bli gravida så fort mitt blodsocker är bra. För mig är det väldigt svårt, jag har alltid haft högt Hba1c (mellan 8 och 9) nu senast jag var hos läkarn hade jag 8,6 och jag ska ta ett nytt prov nu på onsdag. Dendär klumpen i halsen växer.. tänk om jag aldrig kommer klara det..

Jag bor i Köpenhamn, jag har nästan aldrig samma diabetesläkare, det är olika hela tiden och samtalen börjar ofta med; "jaha det här ser inte så bra ut, vet du att det är bättre att äta fullkornsbröd än vitt bröd? jag kan se här att du är 25, har du tänkt att bli gravid snart? det är bra att bli gravid tidigt om man har diabetes." Jag börjar gråta varje gång på väg hem därifrån. Dels på grund av det höga värdet, sen för att de verkar tro att jag är dum "fullkornsbröd är bättre än vitt bröd" herregud jag har haft diabetes i 12 år det är väl klart att jag vet det. Jag tar ca 9 blodsockerprov om dagen, mitt blodsocker svänger mycket och det är svårt att finna en balans. Det största problemet är natten, då mitt blodsocker sjunker ganska kraftigt. Men det känns som att ingen förstår.. känns liksom att jag är helt ensam.

Hur är era läkarbesök?
Jag är spänd och rädd och förväntansfull inför det nya läkarbesöket på onsdag, då vi ska prata om graviditet. Jag hoppas på att få en pump, men vet att dom, speciellt i danmark, är sparsamma med att ge pump. Sen har jag hört at medtronic har en pump där man kan mäta och se blodsockret var femte minut på pump-displayen. Är det någon av er som vet något om den? Det skulle vara min räddning, med den skulle jag kunna klara att få en välregulerad graviditetsperiod.

Till kaka: vi är nog i lite samma situation du och jag, jag skriver ett nytt inlägg efter att jag varit hos läkarn om vad de föreslår och säger.
Men kämpa på!

Hej Missy,
Tack för tips, vet du om man får köpa dendär kontinuerlig-blodmätnings apparaten i sverige? Här i danmark kan man bara få den genom sjukhuset, vilket liksom i sverige är väldigt sällsynt.. Jag har sett att den kostar 10 000 i startavgift och håller då i en månad, sen kostar det 5000 per månad. väldigt dyrt, men jag funderar på att ta ett banklån så att jag kan ha den i 9 månader under min förhoppningsvis kommande graviditet..

Det förstår jag, jag ska prata med min läkare på onsdag om Minimed Paradigm real time pump, det borde väl inte vara svårare att få den än andra pumpar?
Det var sensorena som jag menade kostar 5000 kr i månaden om man använder dem varje dag, med en start-kostnad på 10 000. Ja det är extrema pengar, men det känns som att det är värt det om det gör att jag kan få ett friskt barn.
Jag har aldrig fått låna en CGMS mätare, kan man se på någon slags display var femte minut vad man har för blodsocker, eller registrerar den bara det så att man kan kika på det i efterhand på en dator?
Nej 3 dygn är inte så mycket, men det är klart bättre än ingenting : )

Nu har jag varit hos läkarn, inga problem med ögonen och liiite bättre Hba1c; 8,5. Det går iallafall åt rätt håll eftersom de senaste värdena har varit 9,2 - 8,6 - och nu som sagt 8,5. dessutom kommer jag snart att få pump! hurra!

i danmark är nålar, pump och lancetter gratis men insulinet får man betala för själv. Men i det stora hela är det inte någon stor skillnad för här kostar det inget att gå till läkarn. Men det är rätt sjukt att man ska betala för något som man måste ha för att överleva..

De senaste tre hba1c jag har haft har  varit 8.1, 8.1, 8.0  kämpar som bara den på att komma ner under 7. Det är verkligen svårt och tar mycket krafter och har gjort att jag kommit efter med studierna en del. Ändå är jag bara på 8.0
jag äter nästan aldrig sötsaker (max en mörk chokladkaka i veckan, aldrig gelégodis), motionerar mer(det var jag alltså rätt dålig till innan), har slutat med vitt bröd (bara danskt rågbröd för min del), äter betydligt mindre kolhydrater och tar ca 10 blodsockerprover om dagen.
jag vill så gärna bli gravid, men får inte för min läkare..än.
Känner mig dålig som inte lyckas och så känner jag mig dålig att jag kommit efter i undervisningen.

Någon som känner igen sig? Eller någon mer som kämpar för att bli gravid?

suck.. har just fått hba1c provsvar.. 7.9
det hela känns ju bara helt jävla hopplöst.

Hej grattis!
jag har också kommit ner på ett bra hba1c nu, så jag försöker också att blir gravid.
ska ta ett graviditetstest den 24 april, spännande spännande! kan nästan inte vänta : )