Jag tycker uppfattningen om att diabetiker måste följa rutiner slaviskt är den största fördomen/okunskapen bland vanligt folk!
Jag upplever inte att jag måste följa något särskilt schema. Regelbunda tider underlättar, men med kunskap och lite planering går det att leva väldigt fritt med diabetes också!

Det är åtminstone min personliga, men bestämda, åsikt.

"Förr i tiden", innan direktverkande måltidsinsulin och moderna basinsulin, var däremot läget annorlunda.

Senast redigerat av Ubuntu (2010-01-08 17:23:05)

När man diagnostiseras med typ 1-diabetes återstår i allmänhet bara 10-20 procent av de insulinproducerande betacellerna. När insulinbehandling sätts in stimuleras de kvarvarande betacellerna att producera insulin under en period innan de helt och hållet slås ut. Detta kallas remissionfasen, ibland smekmånadsfasen.

Under den perioden är det lite lättare att hålla blodsockret jämnt och man behöver lägre insulindoser. Remissionsfasen längd kan variera från allt mellan några veckor till några år. Ju yngre man är vid diagnos, desto kortare blir den i allmänhet.

jag är 100% emot allt skit om att äta regelbundet och sova regelbundet etc. kan sitta uppe dygnet runt på helger bara för att vara med kompisar, äter rätt ofta ingen frukost utan tar den men en macka eller nått runt 9-10, äter lunch sent om jag ej är i skolan, kan äta lunch allt emellan 8 till 15:00 och middag kan hända både tidigt som 15:00 till sent 21:00 och äter nästan alltid nattmat och äter väligt olikt, kan ibland inte äta nånting alls och kan ibland äta grymt mycket. äter skräpmat ofta och även vegetariska rätter och nyttigt nyttigt.

ändå så håller jag reda på mitt värde och går sällan över 12-13 nuförtiden, vet mera hur mycket jag äter, vad jag äter och hur det påverka sockret och kan ta insulin för det. mitt hba1c sänks rätt så snabbt just nu och jag mår mer sällan dåligt pga diabetesen. märker även att jag presterar bättre i skolan när jag har bra värden och mår bättre än förut

Strandraggaren skrev:

Det går absolut att ha kontroll på sin diabetes trots oregelbundna tider och rutiner men det kanske kräver lite mer av en som diabetiker. Både kunskapsmässigt och hur man själv reagerar och fungerar, och orkar. Diabetesmässigt är det lättare med regelbundenhet och rutiner, speciellt kanske om man nyligen eller ganska nyligen drabbats av diabetes (typ1).

Sedan kanske det även handlar om prioriteringar, vad man värderar mest eller har möjlighet till. Det behöver inte vara så, men kan vara så.

Även där måste jag instämma. Jag vill naturligtvis leva länge och må bra, men rent krasst kan jag säga, att måste jag välja, så lever jag hellre på ett sätt jag trivs med och dör när jag är 50 år än att leva i vantrivsel till jag blir 100. Kanske överdrivet, men principen förstår ni säkert.

Lev inte som jag gör i alla fall. Mina värden ligger ofta över 20 - är aldrig under 10.